All you have to do is cry

Igårkväll/natt var mest bara konstigt.
Jag, Sofie och Fiffi låg i Rasmus vattensäng och pratade lite medans han var uppe och skulle hämta vatten. Helt plötsligt från ingenstans så började högtalaren FRÄSA (!!!!) åt oss? Haha okej, det låter bara konstigt.. men det var konstigt, och ingen tror oss. Men i vilket fall så fräste den åt oss. HÖGT. Tre gånger.
Vi bara skrek allt vad vi hade och blev jätterädda och gömde oss under täcket tills Rasmus kom tillbaka igen, och han bara skrattade åt oss.............

Sen satt vi där, och Fiffi och Rasmus hörde ett skrikande ljud långt borta, alla blev rädda igen..
MEN det visade sig att det bara var i musiken! Hehehe, som tur var.

Sen började vi prata om spöken osv, och bara skrämde upp oss själva med en massa dumma saker.
Prat om deras gamla tavla som tydligen var ond...? Iallafall så kom Fiffi på att den, eller en gammal ful pervers äcklig tant, låg i skåpet framför oss (skåpet som Ramsus inte hade öppnat på två år) och stirrade på oss.

Och mitt i allt detta så skulle jag och Fiffi gå upp på toa. Men vi hann inte mer än att resa oss upp ur sängen, och POFF så försvann lyset och det blev strömavbrott. Alla dök ner i sängen igen, och skrek som tre cpn.

När lyset kommit tillbaka igen så sprang jag och Fiffi upp på toan och låste in oss, när vi gick ut igen så är det mörkt överallt och jag tar upp min mobil och lyser med den, och det första vi ser är en glassgubbe som står och vinkar åt oss..... eller okej, vinkade kanske den inte gjorde precis. Men lite iallafall :(
Sen blev vi uppjagade igen (iallafall jag) och jag sprang nerför trappen och Fiffi tätt bakom.

Rasmus pappa, som hört allting om att vi blivit rädda för allting, kommer och knackar på dörren och låtsas vara ett spöke, eller något. Efter ett par knackningar så öppnar han dörren och in kommer det ett huvud med en ful mask på sig och en ful peruk. Haha usch

Innan allt detta så var vi iallafall och kollade på innebandy, atråkigt tyckte vi :D
Efter bandyn skulle vi gå hem till mig, men........ jag hittade inte hem. Och då gick vi till Rasmus istället.





</3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0